HemStuderar i smyg
Att ligga i sängen och kolla på honom medan han pluggar är så oerhört fascinerande.
Jag visste inte att det var möjligt att älska så många små delar, egentligen helt obetydliga i sin ensamhet, hos en människa.
Det är fascinerande vilka känslor han framkallar bara genom att sitta i sin stol, helt omedveten och fokuserad på sitt.
Det är helt fascinerande, han är alldeles otrolig. Och vet ni vad det allra bästa är?
Han är min.
.
.
Those distant days all flashing by
Och så slår det till igen. Inte lika hårt den här gången dock.
Jag har haft mina aningar, nästan varit förberedd.
Men det slår ändå till. Jag ville så gärna tro att det inte skulle bli så något mer.
Det har ju varit så bra.
Jag misstänker anledningarna men jag vet inte riktigt vad de grundar i.
Kommer man någonsin ifrån det?
