Jag önskar jag hade gett henne all min tid.

Det är som att man aldrig fått tillräckligt med tid när någon försvinner. 
Jag har inte hunnit vara med henne så mycket som jag velat.
Så mycket som jag nu i efterhand vet att jag hade kunnat. 
Och även fast hon inte försvunnit helt och även fast hon kommer tillbaka 
om några månader, så gör det ont i mig. 
Jag önskar jag hade gett henne all min tid.

Där går mitt liv

"Om jag ligger kvar i sängen och inte kliver upp åker hon inte iväg.
Jag vill inte ta det. Inte idag. Inte imorgon. Inte någon dag."


Idag är dagen här. Idag åker min andra halva till USA. Och denna gång för 2 år.
Senast var det 3 månader och mitt hjärta slets itu.
Jag vill inte tänka på det. Vill inte lämna och bli lämnad. 


Hon är det viktigast jag har och jag är världens gladaste för hennes skull.
Men jag vill vara egoistisk och tvinga henne att stanna.
Hon får inte lämna mig. Inte nu, inte såhär. 

Men dagen är här och jag följer med till flygplatsen.
Vinkar av henne om någon timme.
Och jag önskar henne all lycka i världen, från hela mitt hjärta.
Med hela min själ. 

Nothing can keep us apart ♥