HemAtt vilja få tiden att ticka men samtidigt stå still
Det kommer gå fort sa han samma morgon som han åkte.
Till en början kunde jag inte tro det.
Jag ska spendera hela sommaren här,
jobba måndag till fredag alla veckor förutom en.
Det är helt omöjligt att det kommer gå fort.
Men jag börjar tro att han kanske har rätt.
Och på ett sätt hoppas jag att han har det.
Jag vill att det ska gå fort så jag äntligen får träffa dem igen,
samtidigt som jag vill sakta ner tiden och aldrig låta sommaren ta slut
Svart och vitt, full fart eller stillastående
Tiden går så fort, det skrämmer mig. Det händer så mycket. Tiden tickar samtidigt som den står still. Och helt ärligt så vet jag inte vad jag gör. Jag är så fruktansvärt ambivalent i vissa val. Vet aldrig vilken väg jag ska ta. Ena dagen vill jag mer än något annat, nästa dag vill jag så långt bort ifrån det som möjligt
long time no see
länge sen nu
har hunnit med såpafotboll, firande av min tjugoåring och full moon party,
haft myskvällar, tränat och hängt på taket.
i helgen firade vi mors dag med ost- och charkbuffé
och imorgon skrivs den sista tentan för detta läsår,
kan inte förstå att det redan har gått ett år av utbildningen,
tiden går så oerhört fort
The little things? They aren't little
Under hela hösten och vintern blev han min räddning.
Det var inget som var planerat. Det bara blev så.
Han räddade mig från mig själv, från stress & oro
och fick mig att slappna av och glömma allt som tyngde mig.
Allt genom att bara vara.
Jag tror inte jag riktigt förstått det förrän nu.
Hur mycket en person kan hjälpa en annan genom att bara finnas.
Nu är det ljusare tider och jag kämpar inte lika mycket längre.
Jag är så tacksam över att han fanns där i de mörka stunderna men även i de ljusa.
Jag är så tacksam att bara genom att finnas så hjälpte han mig.
Utan att varken jag eller han ens visste om det.
