Den här natten kommer döda mig
Så många gånger han har räddat mig,
dragit mig närmare,
fångat mig i fallet och fängslat in demonerna.
Alla hjärnspöken sov lugnt i hans närhet.
Som att hans famn var en krigsfri zon,
inget ont kunde hända så länge han var nära.
Han drog mig bort från kanten. Lät mig vila.
Att sjunga i duschen & skratta tills magen värker
Vi satt på duschgolvet en natt och pratade om precis allt. Det fanns inget annat då, det var bara han och jag.
När det tog slut tänkte jag ofta när jag stod ensam i duschen på just det tillfället.
Det var så svårt att sudda ut, jag försökte tvätta bort det. Jag skrubbade allt jag kunde i hopp om att det skulle försvinna.
Idag dök det upp i mitt huvud igen. Jag har inte tänkt på det på så länge, det har varit som bortglömt.
Jag påminns inte längre av det när jag står i duschen. Nu sjunger jag och fylls av allt det nya och allt som kommer att komma.
Jag vet inte när det övergick från att skrubba så hårt jag kunde till att stå och sjunga i duschen igen men det gjorde det,
trots att jag i början trodde att det skulle vara helt omöjligt.
Och kanske är det så det är. Man är på botten och tror sig aldrig kunna ta sig upp.
Man är övertygad om att smärtan och sorgerna för alltid kommer finnas med en, tynga ner en varje sekund.
Sen står man där en dag, sjunger i duschen eller skrattar med sina vänner så mycket att man får ont i magen
och så inser man att man gjorde det. Man tog sig upp från botten och har återfått värmen i hjärtat.
Man är lycklig.