Hemdon't you dare touch my heart
ibland blir jag påmind och det känns som att hjärtat faller i tusen bitar. Saker folk säger, gamla bilder, filmer. Det sliter och rycker och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är aldrig beredd för dessa plötsliga händelser och stunder, dessa plötsliga minnen. Jag vill aldrig känna så igen, vill aldrig vara med om det igen. Och det är dessa stunder som jag vill bryta allt, säga upp allt, isolera mig. Det är dessa stunder som får mig att aldrig vilja känna igen. Det är den absolut värsta känslan som finns.
Jag är helt jävla livrädd och det är dessa minnen som gör att jag hellre backar än tar ett steg framåt.
Kommentarer
Trackback
