Idag har jag spenderat förmiddagen på sjukhuset.
Vid sju imorse var jag där
och redan vid åtta fick jag opereras.

När jag vaknade upp kunde jag inte sluta gråta,
jag vet egentligen inte varför jag grät,
men det tog liksom aldrig slut

kanske för att de inte hittar felet och
att inga utav de tidigare undersökningarna har stämt,
kanske för att de inte kan göra mer än det här
och kanske för att jag vill få ett slut på allt nu

jag grät och grät
och vid tolv fick jag åka hem
och då grät jag ännu mer
ända tills jag somnade i soffan

Nu har jag vaknat,
tagit min medicin och ätit
och nu vill jag sova
men ska försöka hålla mig vaken ett tag till