läste precis igenom min dagbok,
det kändes som knivar rakt i hjärtat
och jag är så fruktansvärt rädd
rädd att det ska hända igen

varje dag jag har skrivit om
spelas upp som en film
jag är inte kapabel att lita på någon, än.

& för ett litet tag sen grät jag
för alla gången jag blivit sårad.
och det där med att tiden läker alla sår,
det kanske stämmer
men en minut känns som en evighet

jag behöver veta att inte alla är så