det gör ont i mig
att folk kan såra andra,
att folk kan vara otrogna
att man kan göra något sånt
när man är medveten om hur mycket det sårar.

& även fast man kanske inte älskar den längre,
så gjorde man det en gång,
och det är det jag inte förstår,
hur kan man såra någon man en gång älskat
hur kan man såra någon så djupt

hur kan man njuta utav den stunden, hur?
när man vet att den andra litar på en,
när den andra älskar och väntar på en.

jag har aldrig förstått, förstår inte
och kommer aldrig förstå

hur kan man leva med det hela livet,
hur känns det
att gå runt och veta vad man har gjort
att man har svikit den person som troligtvis
älskade en över allt annat.

hur kan man gå runt och låtsas som att ingenting har hänt
som att allt är som vanligt,
precis som vilken dag som helst

och om någon pratar om otrohet
så kommer ni märka att jag blir arg,
att jag har tusen argument mot det,
& att hälften av mig faller isär

och om du frågar mig
hur det känns
när någon gör så mot en
så svarar jag
fruktansvärt,
sådant gör fruktansvärt ont

och nej,
det går inte över.
tilliten kommer inte tillbaka
någonsin.
efter något sånt förändras allt
oavsett om du vill det eller inte