Okej, mitt fulla namn är Stina Isabella Björklund och Isabella heter jag för att malins docka hette det när hon var liten och för att pappa tyckte izabella scorupco var snygg. Jag är sexton år men verkligen önskar att jag vore äldre. Jag bor i lilla nykvarn tillsammans med min mamma, pappa, och syster. Min andra syster bor i norrköping. Jag går Samhälle/media första året på Wendela Hebbegymnasiet i västergård, södertälje och där trivs jag verkligen bra. Vi har ett bra schema och jag har hamnat i en toppen klass.

Jag har spelat fotboll i New mill indians enda sen jag var fem år men just nu har jag en paus därifrån men jag tror ändå att jag vill komma tillbaka sen när vårsäsongen börjar. Istället för fotboll så går jag på gym just nu, där jag oftast kör pass som bodystep, afrodans och liknande. Jag är en sån tjej som bara älskar sport och som faktiskt är rätt duktigt i det också. Jag har alltid älskat idrott och kommer absolut välja Idrott och hälsa B i trean.

jag har under mina tre år i högstadiet haft det väldigt tufft, inte med själva skolan, utan med mig själv och saker runtomkring och jag har ofta känt att jag inte har räckt till. Mina utvecklingssamtal slutade oftast i tårar och det fanns stunder då jag bara ville dö.

När jag var yngre var jag väldigt blyg för killar och allt, men när jag träffade min första riktiga kärlek (som det handlar om imorgon) så ändrades det helt. Jag har fått kämpa för att bli den personen jag är idag. Det tog mig evigheter att göra saker som jag idag tycker är hur lätt som helst. Som jag då skulle tycka var så oerhört pinsamt.

Jag tror att jag hade damp när jag var liten, helvetet kunde verkligen bryta ut. och enda sen jag var liten så har jag nästan alltid haft mer killkompisar än tjejer, eftersom att jag tycker det är mycket lättare att vara med killar då de är så enkla men ändå så komplicerade på samma gång. Och killar bråkar inte som tjejer gör och jag är en sån tjej som hatar att bråka, jag står helst över det.

Annars är jag väl en väldigt glad och social tjej som försöker se det positiva i allt. Jag älskar sommaren, jag är en riktig sommarmänniska och jag hatar att erkänna det, men jag är en riktig datanörd också, vilket jag ska ändra på så fort den här jäkla snön försvinner.

jag har alltid varit blond men har nu på senare tid velat vara brunhårig då jag tycker det är så jäkla snyggt, därför tog jag modet till mig och färgade det brunt, så nu är jag en brunis och det känns som att jag alltid har varit det.

och lite så här har jag sett ut i blont och brunt hår nu på den senare tiden