jag känner mig som världens ostadigaste människa,
ena stunden är jag på toppen,
nästa sekund ligger jag på botten,
redo att sparkas på.

jag har tappat bort mig själv
mitt sätt att tänka.
mitt hjärta
& min hjärna
de fungerar inte ihop

och jag vet exakt hur jag vill ha det
det går bara inte
helt omöjligt

jag är tillbaka på ruta ett
och ibland undrar jag om det är värt det
ibland inte.

ta mig här ifrån