jag får ont i magen när jag tänker på turkiet,
jag saknar det så fruktansvärt.

fick reda på att det regnade där idag,
"the weather has change since you left"
som du sa, och jag saknar.

jag saknar simturerna, på något sätt.
jag saknar att ligga på stranden,
jag saknar göran, mulle och han-som-tar-på-allt,
och jag saknar hur vi skrattade åt allt.

och jag hatar goodbyes,
jag hatade när vi satte oss på bussen och
jag hatar det fortfarande.

jag vill bara vara där nu,
just precis där,
i rum 103, yüzüç på chateau de ville.