det är över nu, allt är slut. och när man säger så, så känns det som att det innebär lättnad,
som att det äntligen är över. inge mer lillhaga, inte längre vi.
men det är så långt ifrån det som det kan komma.
allt är över och jag har så himla gärna lust att spola tillbaka tiden.
kunna ta vara på den tiden som vi hade på lillhagaskolan.
men det går inte, det är helt och hållet omöjligt.

efter sommaren börjar vi alla på olika skolor och kommer gå olika vägar,
men jag vill vandra eran väg, vill att vi alla vandrar tillsammans.
jag hoppas att bara för att vi börjar olika skolor så innebär inte det att vi säger adjö för alltid.

det är som att allt det dåliga som hänt, inte finns.
allt försvinner liksom när man tänker på er och det vi har.

jag tänker inte säga adjö nu,
aldrig i livet!

jag älskar er