för någon dag sen pratade jag och mamma om allt i livet,
jag berättade exakt vad jag tyckte, tänkte och kände för allt,
och då sa hon:
"välkommen in i vuxenlivet, du tänker och pratar precis som en kvinna.
och det finns inte många i din ålder som tänker så."

och på något sätt värmde det, för hade jag berättat det för ett halvår sen
hade det låtit helt annorlunda och jag hade sett saker ur ett annat perspektiv,
och det känns skönt att jag inte tänker så längre,
och att det inte bara är jag som har märkt det