det här är min sista timme som femtonåring,
imorgon fyller jag sexton. SEXTON!
det är ingenting.

jag kommer ihåg hur vi i släkten samlades
när någon fyllde år och firade honom eller henne.
senare på kvällen spelade alltid vi barn tv-spel
och kollade på film och tv.
och vi somnade i soffan, jag somnade alltid först.
och det var för att jag var minst,
det var jag som var liten, sa dom.

nu samlas vi fortfarande och firar,
vi barn kollar på film eller spelar spel,
men vi somnar inte längre.
men jag är fortfarande liten,
jag femton år, om en timme, sexton.
det är ingenting.

mitt liv har knappt börjat
och jag vill redan ha ordning på allt,
jag vill att allt ska stämma redan nu.
även fast jag vet att allt inte kommer till en direkt,
att man måste testa olika vägar, innan man
inser vilken väg som är sin egen.

det man tror ska hålla hela livet,
kanske lämnar en imorgon.
och man tror att det aldrig kommer kunna ersättas,
ändå vet man att alla andra har kunnat ersätta det.

jag är femton år, om 40 minuter, sexton.
och jag tror att mycket i mitt liv aldrig kommer kunna
ersättas, även fast jag vet att det kan.
jag är femton år, om 40 minuter, sexton.
och jag vill att allt ska vara perfekt,
även fast jag vet att allt inte kan vara det.
jag är femton år, om 40 minuter, sexton
mitt namn är stina björklund,
och trots att jag tror och inte tror,
vet och inte vet.
så är jag nöjd med mitt liv.

det kommer alltid finnas folk som har det bättre
och folk som har det sämre.
och mittemellan..
där finns jag.