det börjar äta upp mig inifrån nu,
jag kommer inte orka längre.
jag väntar på ett svar, det kan dröja upp till en vecka.
vad händer när jag får reda på om det är så?
att det är sant, vågar inte tro det. vill inte tro det.
jag förnekar det fortfarande, även fast det gått så länge.
eller förnekar jag det? svaret får jag snart. hoppas jag.
kommer jag orka?
vill jag orka?
det har förstört mig.
trasig.
sönder.
bruten.
jag är bara en människa, ska en människa klara sånt här?
sår som är satta föralltid.
vad händer när jag vet mitt svar,
är jag tillräckligt förberedd?
är jag tillräckligt stark?
Är Stina Björklund verkligen tillräckligt stark?
hur stark måste man vara för att ta sig igenom det?
jag vill inte veta, eller vill jag? jag vet inte längre.
kanske var det mening att det skulle vara jag.
jag och ingen annan. det var väl tur kanske, eller?
kanske någon annan inte hade varit lika stark, om jag nu är stark.
ändå känns det som att det är mitt fel, alltihop.
men det brukar kännas så... tydligen