igår var det match,
matchen gick bra och vi
kämpade på. men i slutet
lyckades jag med något jag aldrig
tidigare lyckats med.



jag kom springandes fri,
ska precis skjuta då en tjej
springer in i mig med dobbarna först.
eller det är åtminstone det jag har fått höra.
själv kommer jag knappt ihåg något.



sedan vet jag inte vad som händer med mig,
allt försvann, hela världen var borta.
jag föll ihop och låg på marken,
då denna tjej kommer fram till mig å säger:
"fick du ont? jag fick iaf det!"
sen gick hon. jag hörde inte vad någon annan sa.


vi har fått små söta kycklingar

sedan kom Janne fram till mig och bar upp mig,
lyfte mig till sidan av plan där de började hålla
på med min fot, kommer bara ihåg smärtan
och hur rebecca försökte lugna mig lite grann.
de sa att jag bara fått en rejäl stukning.



så jag åkte hem och lade mig i soffan.
tog tabletter och där låg jag tills senare och
det var dags att gå upp å sova. men det gick inte.
alla andra gick å la sig och där låg jag själv
och kunde inte somna, senare mitt i natten kom
mamma in och tog bort bandaget och jag somnade.



imorse kunde jag inte röra mig så vi åkte till vårdcentralen.
de skickade oss vidare till rötgen och de skickade oss vidare
till akuten, så där väntade vi. och tillslut så fick jag beskedet:
bruten fot!
de gipsade mig och jag och mamma åkte äntligen hem.
så sammanlagt var vi på sjukhuset i sex timmar
så nu går man med gips och kryckor.



och akuten lever verkligen inte upp till sitt namn,
det är absolut inte värda å heta som de gör