jag skulle kunna ljuga och säga att det är bra.
men skulle jag säga att det kommer bli bra
så vet jag att jag inte ljuger,
för kroppen känner det, att allt kommer bli bra.

"Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen
Ramla jag omkull igen"

det var bra, sen blev det dåligt,
sen blev det bra igen, sen vet jag
inte hur det blev, och det är väl där
vi står nu, har ingen aning om hur det
egentligen är. men det kanske är så
det ska vara. vi vet inte våran mening.

"oftast är det så att det man vill ha
är det man inte kan få"

vi startade något och avslutade det
sedan mitt i.
där är vi nu. tomma och kalla.

"Vad skönt att veta, min vän
När du tappar förståndet
Du inser snart igen
Att det inte är första gången"

men det är dags att börja om nu,
starta allt på nytt.
glömma och förlåta allt och alla.
även om det kommer vara svårt
men det ska gå, det kommer gå.

"Hur kan dom tro på evig kärlek
Hur kan dom tro på den nu"

det är dags att inse nu.
att om vi inte gör något åt det
kommer allting fortsätta,
så vi gör någonting åt det