jag är jätte glad över att så många läste mitt senaste inlägg,
och jag skulle bara vilja följa upp tråden lite.
det där med att förändras och det.

jag vet att man kan klara av att förändras utan hjälp,
men med stöd vid sin sida så klarar man så mycket mer.
folk kan säga komplimanger till en, för att höra en komplimang kan verkligen
göra hela dagen mycket bättre.
att ge någon komplimanger kan också få den att förstå att man faktiskt är bra så som
man är, och inte som den man låtsas vara
det är viktigt att man berättar vad man gillar med en person, istället för att klaga och
säga negativa saker. för vad gör det?
det är ju inte särskilt kul att höra negativa saker om sig själv. det gör ju liksom inget bättre.

när jag går på stan eller bara är ute, och någon ler mot mig eller skrattar glatt. så blir jag själv glad,
även om jag inte ens känner personen så lyser det upp hela dagen.
för när jag tittar på folk som är lyckliga & ser hur de verkligen njuter utav livet så
blir jag så otroligt glad.
lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka, lycka.
vad vorde världen utan lycka? det är nog en utav de bästa känslorna i världen.
men om jag ser någon jag känner som inte är glad så blir jag verkligen nere,
för jag vill inte att någon i min omgivning ska vara ledsen eller något sånt.

folk säger ofta till mig att jag jämt är glad och skrattar,
det är inte något jag kan rå för. men jag tror inte det är särskilt negativt, eller?
de personerna som säger det frågar alltid om jag kan vara seriös,
eller rättare sagt, de säger att jag aldrig kan vara seriös.
men finns det något jag är bra på, så är det att vara seriös vid de rätta tillfällena.

och för er som jämt är negativa så undrar jag nu...
- vad är meningen med det? varför är man negativ?