de två senaste helgerna har fått min tanke att ändra sig.
för det har liksom stämt, alltihop.
jag vet, jag pratar jämt om att jag ska och måste förändras.
och jag har menat det men kanske inte försökt
så himla starkt, men den här gången vet jag...

jag vet att det kommer bli svårt,
för svårt för att klara på egen hand
jag vet att det kommer ta sin tid,
men i slutändan kommer allt bli bra
jag vet att jag kommer få kämpa.
och aldrig ge upp, sluta bry mig.
jag vet att jag kommer få ge allt.
allt som jag kan ge.

de pratade på lägret idag, de sa något om;
att är du verkligen den du egentligen är? är du verkligen den
du vill vara, och inte någon annan?
för huvudsaken är att vara dig själv,
det är det viktigaste.
att man ska bli accepterad som man är,
och inte som någon annan.